Staden Podcast tracks on Soundclound

#staden-podcast

#89 Fruängen – Tomas Andersson Wij och vägen genom skogarna
Staden Podcast

Ett nytt avsnitt av podcasten Stadens syskonserie Var kommer du ifrån? En intervjupodd där vi träffar människor som vi är nyfikna på och pratar om deras hemorter. I det här avsnittet träffar vi musikern och låtskrivaren Tomas Andersson Wij, från Fruängen, slutstationen på tunnelbanans röde linje 14. Förorten som ritades upp på tre nätter av stadsbyggarna. Det blir en resa längs folkhemsförortens bläckfiskarmar, in i dess dunkla träddungar, öppna allmänningar och smala gångtunnlar, vidare till Hälsinglands fria stora skogar och sedan med de gröna tunnelbanevagnarna, med linje 14 in till storstadens lockande centrum – tidigt 1990-talet just när en stad i norra Europas utkanter börjar bli upptagen med sig själv på ett helt nytt sätt. Till The Capital of Scandinavia "bland de tvångsmässigt skämtande / bland ironiker och hämnare".

Learning
4,598
# 88 Staden – tro och religion
Staden Podcast
Learning
6,674
#87 Staden och eliten
Staden Podcast

Vi gav oss ut i den stad som formas av stadens elit, den grupp vars beslut – eller avsaknad av beslut – påverkar många och kanske också den riktning som samhället tar. När det nya industriborgarskapet började formas i städerna på 17- och 1800-talet var det med en helt ny distinkt kultur och i deras spår också en ny stad. Vi tar oss till Villastaden på Östermalm i Stockholm där denna nya borgerligheten var både isolerad och progressiv. Staden var inte något de vände ryggen till, de ville och trodde att de kunde förändra den. Med filantropi och salonger. Stadens elit har alltid vandrat mellan isolering – i såväl villastäder mitt i staden som i de nya villaförstäder som skulle följa på dem när stadens tryck och oro blev för stor – och delaktighet. Men alltid på elitens villkor. När fabrikörerna, vetenskapsmännen och det kulturella etablissemanget i slutet av 1800-talet lämnade staden för platser som Wansee i Berlin eller Djursholm i Stockholm byggde de egna tågförbindelser, egna korridorer, för att kunna upprätthålla avståndet till staden och de andra. Så var det redan när samhällets högsta, prästerskapet befordrade varandra i det inre citadellet med de heliga templen i städerna i Mesopotamien för sju tusen år sedan. Utanför citadellets murar stampades husen ner var sextionde år, men innanför skulle allt vara som det alltid varit. Det var så ledarsamhället manifesterade och befordrade sig självt. Så är det, om än på ett annat sätt idag, i New York, i Milano, Barcelona och andra växande städer. I dag är den elit som formar städerna de som äger och hanterar globalt kapital. De verkar i en värld där rörlighet, nätverk och teknologi kommer före den lokala agendan, det som rör det som bor någonstans. Och det som nu händer är att städerna vill förhindra att just det sker, att eliten ger sig av med sina intressen, sina pengar och sina investeringar och försvinner från just den här staden. För att stoppa denna elitens flykt måste de blunda för de politiska konflikter som finns mellan elitens intressen och de andras, mellan de innanför citadellets murar och de utanför.

News & Politics
8,211
# 86 Växjö – utmanad ordning
Staden Podcast

Växjö växte ur en vägkorsning och en marknadsplats. Skogarna och sjöarna omger staden. Dess rutnät har täppts till med fondbyggnader i slutet av de raka gatorna. En stad som ett dockhus i vildmarken. Staden Växjö har sedan 1100-talet varit en viktig stad på det Småländska höglandets sydsluttning, en ämbetsmannastad, med residens och en kyrka som var biskopskyrka redan på 1100-talet. Det är en stad som balanserat mellan ordning och oordning –mellan ämbetsmannahögfärd och enkel öppenhet. Idag vlll Växjö vara en liten metropol – men kanske man återfinner de mest egensinniga urbana strukturerna i byarna. I Grönskåra, Sälgeryd, Uråsa, Berg, Lägan, Tolg, Fröseke, Tävlesås. I byarna slog den gröna vågen rot på 1970-talet och fortsätter att växa – bönderna har högt i tak i lantköken och har läst alla böckerna på sockenbiblioteken. Ibland reser de med de nya idéerna in till staden och utmanar ordningen. I Smålands mörker, i den isolering som präglat stadens historia, lever en stark anda av gör-det-själv. Den hörs hos Valter i Vilhelm Moders Soldat med brutet gevär och ekar i 1980- och 90-talets ungdomskultur liksom i 2000-talets matkultur. Den märks hos de sociala entreprenörer som startat i de delar av staden där de minst inkluderade bor och som odlar upp marken kring Biskopsgården. Men den gamla staden – dockhuset, ämbetsmännen – förstår inte alltid dessa rörelser och stöter ibland bort dem. Och vänder sig inåt – in i dockhuset igen.

Learning
7,038
#85 Split – Mellanrummets mening
Staden Podcast

Mellan de medeltida husen i centrala Split löper ett hus från 1960-talet. Det lägger sig över gatan som en stadsport bort mot Split 1, 2 och 3: Staden som växte under den socialistiska staten Jugoslaviens första årtionden. I Split följer vi ett modernistiskt mellanrum som bygger hus som aldrig lägger sig i vägen för historien eller försöker utplåna den utan som rotar sig i rutnät från ett tusenårigt jordbrukslandskap och ramar in det medeltida, förstärker och ger det en ny mening. Modernismen är ibland hemsnickrad och utan manifest – pragmatiskt småskalig – och ibland noggrant planerad – schematiskt storskalig – men aldrig utan den lokala färgen. Split är Balkans mest Jugoslaviska stad. Jugoslavien var en stat som sökte mellanrummet mellan det kapitalistiska och det socialistiska. Människor kunde ta jobb i Kalifornien, som vår vägvisare Mislavs familj gjorde på 1980-talet, eller jobba på arbetarägda plastfabriker som också hade egna bussar och basketlag. Split bär på den här idén om mellanrummet, det gemensamma både i det byggda och i medborgarnas syn på och idé om staden. Det är den moderna staden, men under det moderna låg, insåg vi, alltid det förflutna, i Split; aldrig stilla och avsomnat, –utan uppfordrande, upproriskt, – där blandades det antika arvet med det jugoslaviska, det kroatiskt nationalistiska med det venetianskt självständiga: det pågick en kamp mellan det gemensamma och det privata i Split. När man i Zagreb vill se en expansiv och aggressiv turistpolitik, med hotell och nöjesanläggningar på stadens stränder protesterar man. När stadens korrupta politiker – liksom en gång Tito och hans partibröder före dem – vill nagga den makalösa skogsparken Marjan organiserar man sig. I Stadsstaten i det azurblå havet. Stolt och kvick i tanken. Som alltid tyckte sig vara värd mer än vad man hittills fått sig till dels.

News & Politics
6,113
#84 Sarajevo – balanskonstnärerna
Staden Podcast

På kullarna runt om i Sarajevo växer de illegalt byggda husen fram. De legaliseras efter hand av politiker som förväntar sig röster från de som byggt dem. Lojalitetsband binds i osäkerhetens spår. När vintern kommer eldar man med allt man kommer åt i husen, dimman som driver in över staden tvingar medborgarna i staden nedanför bergen att bära ansiktsmask. ”Vi kallar staden Mordor på vintern”, säger arkitekten Hanna Cevilj. Vi träffar henne och hennes unga kollegor och vänner. Med ett hänsynslös uppriktighet tecknar de en mörk bild av sin stad. Men under denna uppriktighet växer tron på förändring. De har börjat organisera sig. Vi kallar dem balanskonstnärerna – de balanserar mellan sin egen autonomi, makten över sin egen framtid, men gör det inuti en korrupt administration och en rutten politisk kultur. Det är den här dubbla staden vi reser i. En stad som balanserar mellan nyfallen nysnö under de olympiska spelen 1984 och snövita gravar från inbördeskriget – även om de vill att vi kallar det vad det var: en aggression – i kanten av längdåkningsspåren. En stad som balanserar mellan arkitekter och politiker som Nashiha Pozder som välter gamla strukturer över ända och varma handslag bakom slutna dörrar mellan investerare från Mellanöstern och politiker med stora intressen i fastighetsbranschen. Det är en stad som balanserar mellan olika möjliga framtider. I en av dem väller den gamla mångkulturen fram och staden blir hel igen. Vedad, en av balanskonstnärerna förklarar: ”Generation av improvisationer har skapat oss! Det var vår kultur, det är det fortfarande, att vi intuitivt måste förstå vad andra menar – endast så kunde vi leva och verka tillsammans, trots våra olikheter”.

Learning
5,791
#83 Tuzla – förnuft och sönderfall
Staden Podcast

Marken rämnar under Tuzla. Saltet som har utvunnits under staden i hundratals år har gjort att husen och gatorna spricker sönder och sjunker. Det är stad av skuggor, närvarande genom att inte längre vara där. Den gamla gruvstaden söker fotfäste i turism, kultur och attraktioner, i de nya artificiella Panoniska sjöarna, som erbjuder saltvattendopp och solbad trots att Tuzla ligger sex timmars resa från havet. Gruvindustrin är till stora delar såld, privatiserad och uppstyckad och försörjer inte flertalet invånare längre. Men det finns ett allvar och en stolthet som aldrig lämnar staden. Under kriget på 1990-talet var Tuzla ”förnuftets röst”, den enda staden i det forna Jugoslavien där man inte valde en nationalistisk regim. Istället satte man heder i en bred legitimering av makten - muslimer, judar, katoliker, ortodoxa och andra grupperingar var med och fattade beslut. Man skulle inte vända sig mot varandra med våld. Vi träffar den gamle borgmästaren i Tuzla, Selim Beslagic, som gjorde kampen mot orimligheten i att man plötsligt skulle vara fiender till sitt främsta politiska vapen. Vi möter krigets barn, som drömmer om att lämna en fattig och korrupt stad men som vet att det egna värdet bara finns där. Och vi lyssnar på geologens förutsägelser om hur Tuzla ska räddas från att slutligen falla ned i mystikens brunn. Följ vår tredelade resa genom Balkan, med start i Tuzla.

Learning
5,163
#82 Luleå – Mattias Alkberg i stadens utkanter
Staden Podcast

Musikern och poeten Mattias Alkberg tar oss med från Tunastigen – en liten stadsdel byggd från slutet av 1960-talet och framår – till Svartöstan, en gång en kåkstad byggd från slutet av 1800-talet i skuggan av malmhögarna vid havet. Ett program om att skriva sin egen historia på en plats utan historia i Tuna, om att frysa och värma sig på elementen inne på Konsum, om att fortfarande drömma om skolans korridorer och vända blicken bort från de tennisbollsgula väggarna. Om att hitta en plats man inte trodde fanns, en gammal kåkstad, byggd illegalt av arbetare, Svartöstan. Att förändras helt av den platsen som tillät allt, en fristad. Och att med sorgsen blick se allt detta förändras utan att kunna göra något. Och om en gräsrotsrörelse längs norrlandskusten som borde begripas också av de som styr och pratar om Luleås framtid. Om det nu är en gemensam framtid för alla som man är intresserad av och inte bara mer av ordning och mer av dyrare.

Learning
7,899
#81 Göteborg – staden och arbetet
Staden Podcast

Det är den första maj i Göteborg. Vi står på Masthuggstorget och hör partisansånger och Internationalen. Hela staden tycks klädd till fest. Alla verkar ha ett torg, eller ett tåg, att gå till. Men vad är en arbetarstad 2017? Vilka är arbetarna? Vem omfamnar solidariteten? Vi rör oss från de papperslösa migranternas osynliga arbete och rörelser genom centrala Göteborg, vi ser hur Göteborgsandan lagt grunden för en stad i tillväxt helt beroende av illegal arbetskraft, ser Göteborgsandan födas när pengarna från kolonialhandeln och den norrländska skogen kom till Göteborg för 300 år sedan, vi reser åter till borgerlighetens filantropiska förnekande av arbetarklassens existens, hittar årtalet när Göteborg börjar bygga bilden av sig själv som arbetarstad. Besöker Lilla Milano där SKF huserade gästarbetare efter andra världskriget och tar oss genom det heltigenom kontrollerade flödet på Torslandaverken på 1960-talet och ser stora bostadsområden växa upp för att förse den med arbetare. Arbete har alltid suttit ihop med bostäder. Från Landshövdingehusen vid SKF-fabriken till Lilla Milano och Angered. Arbetet formar staden, kanske ingenstans tydligare än i Göteborg. Idag tycks det bara som om demonstrationstågen inte vill se det arbete som bygger vidare på den välfärd – och den konsumtionskraft – som arbetarrörelsen kämpade för att ge till arbetarna.

Learning
8,970
#80 Bredäng – Lilla Namo och slottet vid vägskälet
Staden Podcast

Alldeles intill E4:an, vid avfarten Bredäng, ligger bostadsområdet Gulddragaren, som byggdes 1989. Det brukar kallas Guldish av de som bott där. I alla fall de som bodde där innan hyresrätterna såldes och blev bostadsrätter 2009. Namo Marouf, eller Lilla Namo, kallar det Guldish. Hon flyttade hit 1998, från Akalla. Gulddragaren ligger mitt emellan Mälarhöjden och Bredäng. "Jag var kluven", säger hon. Åt ena hållet låg Västertorp och Mälarhöjden, svenskt folkhem och uppvuxen villaförort, åt andra Bredäng, Skärholmen, Svenskt 1960-tal. Namo valde Bredäng och Skärholmen. Det som påminde henne om Akalla, om de öppna gårdarna där alla kände alla. Ungdomsgården i Skärholmen blev hennes tröskel bort från hemmet, tunnelbanan hennes frihetsväg genom staden. Vi pratar om att vara kluven mellan ett och ett annat, om gränser man inte själv styr över, om språket som man bär med sig och som reser längs tunnelbanans linjer och om orten, ordet som gör periferi till centrum, och om det där slottet i vägskälet vid motorvägen som var hennes föräldrars slutstation på klassresan genom Stockholms orter.

Learning
7,012
#79 Staden och ensamheten
Staden Podcast

Om demografi och städer. Ensamhet som den kollektiva stadens gåva till individen? Ensamhet som stadens förbannelse?

Learning
8,095
#78 Malung – Aino Trosell och gathörnet i skogen
Staden Podcast

I vår serie "Var kommer du ifrån?" träffar vi arbetarförfattaren Aino Trosell. Hon kommer från Malung, från en funkiskåk byggd av restvirket från den rivna sjukstugan. Hennes mamma drev resanderum i Malung på 1950- och 60-talet. Deras hem var ett gathörn där resande krämare tog in i veckorna och supande skogsarbetare landade på tältsängarna på helgerna med sprit från Mora, åtta mil bort. Malung var skinnar- och vandringsbygd. Jofa var den stora fabriken – sex våningar hög – men trakten hade alltid varit fattig. Kvinnorna hade i generationer givit sig av på vandringar söderut vid Mikaeli i slutet av september för att söka arbete och inkomst. Många kom till Stockholm där de murade upp den nya staden, skurade öltunnorna på bryggerierna och arbetade hos herrfolket. Men de bar alltid med sig sin starka identitet som Malungsbor, i klädedräkt, seder och språk. Malung ville bli en stor stad. Det blev en rik plats efter kriget. Allt pekade uppåt. I skuggan av den turist- och nationsskapade Siljansbygden växte man. Men sedan dog allt, på bara några år på 1960-talet. Framstegståget stannade. Persiennerna drogs ned på fabrikerna. Malung blev inte en stor stad, och Aino flyttade till Göteborg. Men återvände när hon fick barn eftersom hon – författaren – saknade språket. Identiteten höll på att försvinna. Malung på 1990-talet var en helt annan plats. Men vandringarna till jobben fanns kvar – även om de kallade det veckopendling.

Learning
6,096
#77 Antwerpen – bestialisk och kosmopolitisk
Staden Podcast

Vi står i de förlorade stegens sal – vänthallen – på Antwerpens centralstation, byggd under 1900-talets första år. Det är en plats som undandrar sig i stort sett all beskrivning. Den är för överlastad för att begripas, det enda man kan famla efter är metaforer för vad den ser ut och känns som. En stor bortglömd sal på havets botten? En möbel som samlar damm i ett hemsökt hus? En av guld och marmor formad sorgesång över en förlorad värld? Men platsen är också en rimlig väg in i en stad där maskspelet, det bisarra och den kolonial teatern är en del av stadens ansikte. Och intill, vägg i vägg ligger Antwerpens Zoo. En afrikansk pojke på en dromedar sitter högst upp på zoo-byggnaden. Kung Leopolds privata land Kongo plundrades på råvaror och djur – och 12 miljoner människor dog under samma tid som centralstationen byggdes. I stadsdelen Zurenborg, där husen byggdes för societeten under samma tid, är arkitekturen lika fabulerande, maskspelande och teatral som i väntsalen. Antwerpen är byggd av trådar spunna till hela världen. Det har givit staden två storhetstider. En under 14- och framför allt under början av 1500-talet, när staden att var centrum för hela den internationella ekonomin, tack vare den nya sjöfarten över världshaven. Och en från 1800-talet och famåt, med industrialismen och kolonialismen. Som samlade otroliga rikedomar i staden. stadens socitet låg och rullade i biljardbollar av elfenben från tusentals döda elefanter. Men under samma tid, detta märkliga sekelskifte i Antwerpen, strömmade migranterna från ett utfattigt Europa till Red Star Line-rederiets båtar som tog dem till Amerika. Staden – som hade drygt 300 000 invånare tog i perioder emot 4000 migranter i veckan till Antwerpens Centralstation. Trådarnas över världen spinns också av diamanthandeln. Koncentrerad till diamantkvarteren kring centralstationen och helt sammanbunden med den ortodoxa judiska folkgruppen. Runt de judiska kvarteren spinns en tråd, en Eruv, som gör kvarteren till ett hem och ger möjligheten att bära och arbeta i detta hem även på sabbaten. De judiska kvarteren lever i en självvald exil mitt i staden, innanför Eruven. Men i övrigt är Antwerpen en av de mest mångkulturella och minst segregerade städer vi mött. Antwerpen har inga etniska enklaver, inga ghetton. Det som karakteriserar staden är snarare Liberalismen. Liberalismen och katolicismen. Och småpratet på spårvagnen. Små samtal som påbörjas, samtal utan en början och till synes utan ett slut, och som avslutas stillsamt som för att påbörjas någon annanstans. En liberal lågmäld socialisering i en stad präglad av sin mångkulturella historia.

Learning
7,027
# 76 Skärblacka/Norrköping – Jenny Jägerfeld och skuggan från fabrikerna
Staden Podcast

Det här är andra delen i en ny serie samtal som vi har med personer som vi är nyfikna på om deras hemorter. De här hemorterna hamnar sedan, som allt i podcasten Staden, i politiken, samhällsbyggandet och arkitekturen. Den enskilda berättelsen får bli en del av en större. Vi möter författaren och psykologen Jenny Jägerfeld – som också kan höras i podcasten Superältarna tillsammans med författaren Johanna Thydell. Jenny Jägerfeld kommer från Skärblacka, sexton kilometer från Norrköping. Det blir ett samtal om Skärblacka, om bruket, den osannolikt stora reggae-kulturen som uppstod här på 1970-talet, som sagt sig använda bruket som sitt eget Babylon, den makt som man bekämpar med sin politiska musik. Och hur den här globala, toleranta, kulturen, plötsligt kring 1990 stod öga mot öga med en ny idé om svenskhet och nationalism när en flyktingförläggning bränns ner i trakten och en hatfull stämning mot det främmande börjar göra sig gällande. Men optikern och pizzerian fortsatte att flagga i röd gult och rött – rastafärgerna. Hundra meter från bruket ligger den stora skolan. Det gick aldrig att bortse från Bruket, säger Jenny Jägerfeld, men inte sällan skämtade man också om det.Det var möjligt för det var inget som hotade att försvinna. I Norrköping gav pappersbrukets ibland fräna doft upphov till uttrycket att något luktade "Blacka" när det luktade illa. I Skärblacka sa man att "det luktade pengar" Men vi gör också som Jenny, vi tar oss i tonåren till Norrköping. Då var det sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. En stad som söker sin identitet, inte olikt en tonåring. En stad där det finns gott om plats för att gör saker, gott om hålrum och rivningstomter, en stad som är på väg att resa sig ur det mörka hål som var 1970-talet, men som inte riktigt hittat fram till vad den ska vara, fabrikerna vid Motala Ström står fortfarande övergivna. Allt är – kanske – möjligt. Om inte Jantelagen slår till.

Learning
6,625
#75 New Towns – löften och lögner
Staden Podcast

När Peter Eriksson, den svenska bostadsministern sa att man kunde bygga nya städer i Sverige reagerade en hel stadsbyggnadskår med reflexen att säga "Nej det kan man inte". Under åren 1945 till 1980 byggdes hundratals New Towns runt omkring i världen. Man kan tala om en rörelse. Nya städer anlagda på mer eller mindre jungfrulig mark, i tron och förhoppningen att skapa något som var bättre än det som fanns, eller åtminstone ett likvärdigt, ett nytt alternativ. Det finns en drivkraft att skapa det perfekta ögonblicket i New Towns-rörelsen när den uppstår 1945. Att lova harmoni och lycka. Det kan sett i från vår tid tyckas naiv, ibland nästan fåfängt. Men en sak som är nödvändig för att förstå den här drivkraften det är att man måste föreställa sig mörkret i Europa 1945. De första New Towns-städerna byggdes med en stark idé om det kollektiva, om det gemensamma, och det berodde på att man hade sett depressionen övergå i fascismen och resultera i andra världskriget. Man ville skapa antifascistiska krock-kuddar i form av nya städer. Man ville, som någon skrev skapa "en hoppets princip". För att ersätta hopplösheten och kaoset som man just genomlevt. Staden som motståndsrörelse. Alla ideologier hade en New Towns-rörelse. De byggdes mot och för fascism, mot och för kapitalism och av vanliga socialdemokrater i Årsta i Stockholm. Ibland förlorade drömmen allt fotfäste och New Towns rörelsen börjar reproducera storskaliga stadsprojekt, ritade av teknokrater och utan förankring i vare sig plats eller mänskliga behov. Idag tror inte så många på nya städer längre. Nyckeln till tvivlet på den nya staden är att det finns en idé om staden som något autentiskt, något på riktigt. Detta något, som förmodligen stavas tid, saknar den nya staden, dels för att den fortfarande i många fall är relativt ny men också för att den byggdes för att aldrig åldras. Men också nya städer åldras. Vi reser till Eisenhüttenstad som en gång byggdes som Stalinstadt, en perfekt teaterscen för ett socialistiskt liv, men också för en fredsträvan mellan tre länder som befunnit sig på olika sidor av det stora kriget: Polen, Östtyskland och Sovjetunionen. Kring ett stålverk byggdes en stad i relativt småskalig socialrealistisk stil, och på stålverket började man smida "fredstålet", med Polskt kol, Sovjetisk järnmalm, på Tysk mark. Nu har befolkningen i staden halverats, och åldrats. Det är ett stillsamt småstadsliv som levs här. Och ibland kommer filmteam på besök för att spela in filmer som utspelar sig i Östeuropa på den gamla tiden. I Nova Gorica i Slovenien hittar vi en New Town, byggd i Jugoslavien när gränsen mot Italien drogs och landsänden förlorade sin stad till Italienarna. Den storslagna idén om en ny stad för den nya nationen förvandlades långsamt under åren från 1970-talets mitt till ett paradis för casinokulturen, ett östeuropeiskt Monte Carlo där Västeuropeer kunde spela medan Jugoslaver delade ut korten. Verkligheten sipprar alltid in i drömmen. Hoppet grusas och reser sig igen.

Learning
8,234
# 74 Örnsköldsvik – Kristina Sandberg och hemmafrun Maj
Staden Podcast

Vi kommer under våren att introducera en ny serie samtal under rubriken ”Var kommer du ifrån?”. Det blir samtal med personer som vi är nyfikna på om deras hemorter. Det här är det första, om än kanske på ett halvt bakvänt sätt med en fiktiv person, hemmafrun Maj från Örnsköldsvik genom författaren och psykologen Kristina Sandberg. Vi träffade Kristna Sandberg för att prata om Maj, huvudpersonen i hennes boktrilogi från Örnsköldsvik: Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Det finns en starkt kvinnlig erfarenhet av staden som inte alltid är synlig. Kristina Sandberg skriver fram den i bokserien som utspelar sig från slutet av 1930-talet till 1960-talet. Det är ett perspektiv som handlar om vem som definierar och vem som definieras, och det präglar Maj från första delen när hon känner att "stadens ögon vakar över henne" när hon ska lämna igen en fårskinnspäls om hon har fått låna. Maj benämner flera gånger sin torgskräck, vad är det för en skräck? "Varje dag måste Maj gå utanför dörren", kan man läsa i boken. Det är en dubbel känsla, både viljan att bli sedd och rädslan att bli dömd. På torget i verklighetens Örnsköldsvik ligger två stora bankpalats – ett ser ut som en borg – och vid havet ligger Stadshotellet där industrimännen – herrarna från Hägglunds mekaniska och MoDo – samlades för att dra upp linjerna, framtiden. Positionen som kvinna i staden präglas vid den här tiden av vem du är gift med – är du läkarfru eller portvakterska – eller till och med ensamstående mamma. Maj är en utpräglad stadsmänniska, hon identifierar sig med staden. När hon ska gifta sig i Att föda ett barn, säger hon till sig själv att "hon är verkligen ingen bonddotter". Ska man förstå Maj måste man förstå hennes relation till smuts. Och renligheten finns i staden, där människan inte delar liv med djuren. Hon är det i en stad som tydligt tycks stå för sig själv men samtidigt aldrig riktigt blivit det den var ämnad att bli. Det finns något storslaget som aldrig blivit av över platsen. Örnsköldsvik är en handelsstad i sin kärna lika mycket som en industristad. Industriernas rikedom finns inte nedlagda i stadens kärna på samma sätt som i till exempel Sundsvall. Kanske syns den på Statt. Det är en pragmatisk stad, dess urbanitet är pengar som byter ägare mer än hus som visar upp sig.

Learning
6,522
#73 Örebro – extrema mönster
Staden Podcast

Mitt i Örebro ligger Krämaren –planerad 1954 klar 1963. Sverige har ingen tydligare avfyrningsramp för efterkrigstidens Saltsjöbadsavtal mellan konsumtion och välfärd, grosshandlarstaden kommer från ena hållet och folkhemmet från det andra,. Krämaren är ett litet Vällingby mitt i city. Grosshandlarna såg med förskräckelse hur de annekterade stadens kärna, men arkitekterna – bröderna Ahlsén – tog inspiration från Slottet och lade sig lika självklart på åsens högsta punkt. Byggt av Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro, en stiftelse som från 1945 till 1975 byggde i stort sett allt i Örebro, besluten fattades i stiftelsens slutna rum. Örebro blev den stad som bäst uppfyllde statens förväntningar på välfärdens byggande. Man var klassens mönsterelev och trosviss som få. Men det fanns en tid innan mönstereleven. En stad av småfolk, skomakarstaden. En mångfacetterad migrantstad med Sveriges billigaste arbetskraft, präglad av frikyrkorörelsen, folkrörelserna och en alltigenom omhändertagande fabriksadel. Det var de som fyllde ut glappet mellan den hierarkiska fabriksstaden och idén om den klasslösa staden som skulle komma efter kriget. På skofabriken Oscaria ledde Oscarioterna med Eric Åqvist i spetsen, sina blåbyxade anställda med fast och vänlig hand. Stadshistorikern Gregor Paulsson skriver i sin bokserie Svensk Stad att det utåt inte syntes någon friktion i stadsrummet i Örebro, arbetarklassen och borgerligheten tycktes leva i frid. Det var till denna stad cirkuselefanten Bambina kom den heta sommaren 1927, hennes sista. Hon dog i Örebro, begravdes på Djurkyrkogården och huvudet hamnade på Biologiska museet. I Örebro möter trosvissheten, föreställningen om mönstret och skor och bostäder som passar alla verkligheten. Ibland tycks de leva fridfullt sida vid sida, men ibland vänds staden ut och in och det som ser ut som et mest normala är det mest extrema. I Vivalla – den framsynta småhusstaden – ansluter sig under kort tid tjugo unga män och kvinnor till IS. Vi reser genom mönsterstaden Örebro, och det mönster som långsamt avtecknar sig är långt mer komplicerat än vad staden själv tycks villig att erkänna. En stad där andra historier än den vanliga, det normala vill frigöra sig. De som lämnar mönstret.

Learning
8,470
#72 Staden - kulturarvets teater
Staden Podcast

Det vilar alltid ett hot över det byggda. Arkitekturen är alltid det enda exemplaret.Ingen river en bok eller en film, men byggnader försvinner. Därför blir alltid urvalet, prioriteringen, definitionen av vad som ska finnas kvar en helt central del av historien om städers kulturarv. Kulturarvet är viktigt och diffust samtidigt. Det är både kollektiv och individuellt. Kulturarvet säger något om livsvillkor genom historien, men är samtidigt något som definieras och skapas av samtiden. Inte heller modernismen var fri från det förflutna, utan delvis helt beroende av det. Under 1920- och 1930-talet började funktionalisterna dra upp linjerna för vad som skulle bli det svenska folkhemmet. De vände de sig mot lador och härbren för att förstå den ”orubbliga djärva konstruktiva vilja som är livsnerven och bärkraften i gamla svenska byggnadstraditioner”. Men kanske hamnade de ändå, eller de som följde efter, in i det hastiga 1940- 50- och 60-talet i en tidens provinsialism, där allt gammalt var sämre och världen bara till för de levande, som T. S. Eliot skrev 1944. I Fredric Bedoirs tvåbandsbok om Svensk arkitektur hittar vi bilder som visar att vi kan prata med de döda genom de platser som både de och vi har besökt. Det finns också ett kulturarv som är subjektivt, och som har svårt finna en plats i den stora berättelsen, eller på muséer och minnets institutioner. Hotellhemmet Maria Plaza i Stockholm från 1965 revs 2011 och ersattes med stadens dyraste hyresrätter. De människor som levt där minns platsen som säregen och värdefull, men då det är trångt i stadsrummet och en kamp om investeringarna, blir ofta de svagare och utan inflytande berövade sina materiella minnen. Kan ett kulturarvsbevarande alls förstå detta sublima, detta subjektiva arv, eller är man hänvisad bara till objektiva värderingar i sökandet efter den autentiska staden, den sanna byggda berättelsen om våra liv?

Learning
8,750
#71 Staden - tjuv och polis
Staden Podcast

Vi tar rygg på tjuvar och poliser i staden. Undersöker hur brott, brottssbekämpning, revolter och hotbilder förändrar städer. Vad händer med städer när undantagstillstånd inträder? Vi hittar arkitekten George Leonidas Leslie som bestämde sig för att bryta sig in i Manhattans banker, ta sig genom stadens stängda dörrar, lura de gyllene banklobbyernas solida arkitektur på den glittrande konfekten. Ser hur ställningskriget mellan maktens boulevarder och folkets barrikader i Paris 1871 ritar militärens och revoltörernas rörelser en karta över stadens maktförhållanden. De som var men kanske framför allt de som skulle komma att etableras under de följande decennierna. I Paris 2016 tycks undantagstillståndet blivit det nya normala. Vad gör det med en stad när dess poliser kan gå genom stängda dörrar utan att knacka? Vad som är undantag och vad som är regel är inte alltid uppenbart i städer präglade av hot. Vi vänder åter till mordet på Kitty Genovese, som blev en klassiker inom socialpsykologin. Fallet användes för att förstå människors likgiltighet och ovilja att hjälpa sin nästa. En nyckelhändelse tycktes det i rörelsen från byarnas gemeinschaft till storstadens gesellschaft. Man sökte syndabocken till mordets dödliga utgång hos staden själv och dess kultur. Men i Richmond, Kalifornien hittar vi nya metoder där den här motsättningen mellan gemeinschaft och gesellschaft kanske inte längre behöver vara giltig. I villornas och lägenheternas panikrum hittar vi den autonoma konsumentens rädsla i en tid som tycks i ständig förändring och bakom grindarna på ett instängslat bostadsområde i Warszawa breder ett trygghetens förlovade landskap ut sig.

Learning
8,211
# 70 Wien – det bostadssociala skådespelet
Staden Podcast

Vi återvänder till Wien. Sist vi var här, för två och ett halvt år sedan (Staden #18) vandrade vi storögda genom det röda Wiens bostadsgårdar – den gemensamma staden kom oss till mötes med sin historia om goda bostäder för alla. Vi såg en öppen famn byggd i sten. Men just innan vi skulle åka, på Yppenplatz, fick vi höra om revorna i berättelsen om den goda staden. Globalt kapital och politiska kompromisser hade börjat bygga om det röda Wien till en berättelse bara för de redan invigda. De fattiga, de bostadslösa unga och alla andra med små medel hade börjat uteslutas. Vi återvänder för att få veta vad som hänt sedan dess. Men också för att vi i glappet mellan idén om det goda Wien och en annan – kallare – stad ser en spegelbild av vårt eget land. Två platser i världen som gjort idén om den goda bostaden för alla till en del av sin identitet, som något som en del gärna minns, kanske med sentimentalitet, och andra tar ut avstånd ifrån. Men en måttstock för vad det här samhället är. Vad händer med den där identiteten när idén o det goda bostaden för alla inte går att upprätthålla längre?

Learning
8,093
loading...